Oj! Det är nog bästa att du dubbelkollar din mejladress.
Bakom kameran stod Simon Johansson

Så skriver du serie-humor med sköna beats

11 lärdomar om att skriva sitcom från Bente Danielsson

Bente Danielsson är både skådespelare och manusförfattare. De senaste åren har hon skrivit manus till TV-serierna Inte OK och Welcome to Sweden, och just nu jobbar hon för produktionsbolaget Filmlance och skriver synopsis till ännu en komediserie. Vi träffades för att prata om att skriva sitcom. Det här är vad jag lärde mig.

1. Börja med hundratals konflikter

Bente var en av fem i manusteamet för andra säsongen av Welcome to Sweden. Innan de träffades för att skriva fick de två läxor. Den första var att skriva ner tio konflikter från sina egna liv. Allt från att bli irriterad i glasskön till att bråka om barnen under en smutsig skilsmässa. Den andra var att skriva ner tio kulturkrockar mellan Sverige och USA, eftersom detta är själva temat i serien. Det här gjorde att de hade 100 konflikter att utgå från när de började jobba. Som, efter att de började diskutera dem, växte till 200. De här konflikterna fördelades sen på de olika karaktärerna, i form av små historier, som blev teamets byggstenar när de skrev säsongen. En hel säsong av Welcome to Sweden består av ungefär 40 historier, och då är det bra att ha ett stort urval att välja från.

2. Dela upp historierna i "beats"

För att göra de olika historierna lättare att jobba med delas de in sina minsta beståndsdelar och vändpunkter. Detta kallas för "beats". Den här historien, om föräldrarna som försöker få Gustaf att flytta ut, har till exempel fyra beats: 1. Viveka och Birger har fått nog av att den vuxne sonen Gustaf bor hemma. De vill ägna sig åt varandra och störs av honom. De bestämmer sig för att be honom flytta ut.
2. Viveka och Birger försöker säga till Gustaf att flytta ut men misslyckas eftersom de märker att de kommer såra honom och det vill de inte (eller åtminstone inte Birger).
3. Föräldrarna bjuder Gustaf på glass för att mjuka upp situationen och säger att han måste flytta, detta gör Gustaf upprörd och han beskyller föräldrarna för att förstöra hans relation till glass. Föräldrarna står på sig.
4. Gustaf flyttar slutligen ut.

Ett litet tillägg:
Historierna skrivs alltid ur protagonistens perspektiv (den som driver historien). I exemplet ovan är det alltså föräldrarna. Och den dramatiska frågan – I det här fallet: Kommer de lyckas få Gustaf att flytta ut? – måste besvaras med ett Ja eller Nej i sista beatet. Här blev det Ja.

3. Dela upp historierna i ABCD

För att pussla ihop ett avsnitt behöver historierna också delas upp i A-, B-, C- och D-historier. Ju tidigare plats i alfabetet, desto viktigare är historien för avsnittet. Här hjälper det att ha dem indelade i beats. Det vanligaste för en sitcom är att ha ett ABCD-upplägg i varje avsnitt (alltså en historia per bokstav), med historierna uppdelade ungefär såhär: A-historia = 7–8 beats
B-historia = 4–5 beats
C-historia = 3 beats
D-historia = 1–2 beats Just ABCD-upplägget kan vara tacksamt att jobba med, eftersom risken är liten att de olika historierna behöver konkurrera med varandra. Speciellt A-historier, som ofta utgör ryggraden i avsnitten, kan vara klurigt att ha flera av. Men det finns inget som hindrar dig från att skapa mästerverk med andra bokstavskombinationer. Som exempel nämner Bente Life in Pieces, som har hela fyra A-historier. Men då berättas en a-historia i taget, från början till slut. Det är också bra om varje bokstavshistoria drivs av en egen karaktär. Det finns flera anledningar till det. Dels är det vanligt att klippa från en historia till en annan, till exempel för att visa att tiden går. Dels kan det bli otydligt för tittaren att veta vad som egentligen är viktigt för en karaktär, om den driver flera berättelser samtidigt.

4. Återställ karaktärerna inför varje avsnitt

I de flesta avsnitten kommer någon av huvudkaraktärerna till någon sorts insikt eller lärdom i slutet. I ett av avsnitten i Welcome to Sweden lär sig till exempel Bruce hur svenskar pratar med ljudord – som en norrländsk inandning för "ja" – och börjar göra det själv. Men det här är inget som tas vidare till nästa avsnitt. För den som inte sett avsnittet där Bruce lär sig ljudorden, utan kommer in senare i säsongen, skulle det vara helt obegripligt om han hade norrländska uttryck för sig. Och det är heller inget som är värt att lägga tid på att förklara. Därför återställs karaktärerna till sin grundkaraktär inför varje avsnitt.

5. Lös aldrig grundkonflikten

Även om alla konflikter löser sig i både avsnitten och säsongen så är det en konflikt som aldrig får lösas: grundkonflikten. I Welcome to Sweden är det Bruces krock med den svenska kulturen. Den är själva premissen för serien. Medan det i en roman eller film hade varit naturligt att avsluta med att lösa huvudkonflikten, så är det döden för ett sitcom-koncept. Utan grundkonflikten går det inte att göra fler säsonger.

6. Skapa en värld

Precis som att huvudkonflikten måste vara konstant, måste hela serien också utspelas inom samma värld. Dessa två kan dessutom hänga ihop. Att Welcome to Sweden utspelar sig i det typiska Sverige och USA är en förutsättning för att huvudkonflikten ska kunna fungera. Det skulle inte funka om hela serien plötsligt flyttades till Thailand. Som annat exempel nämner Bente Solsidan, där världen är Saltsjöbadens dyra villavärld och innerstans fin- och finanskvarter.

7. Formulera positiva drivkrafter

Karaktärernas drivkrafter är centrala i sitcom-skrivandet. För Bente är det viktigt att de är positivt formulerade. De kan alltså inte bygga på vad karaktärerna inte vill. En drivkraft som formuleras "Hon vill vara fri" är lättare att jobba med än "Hon vill inte binda sig". En positivt formulerad drivkraft blir också spelbar för skådespelaren, säger Bente. Medan en negativt formulerad drivkraft istället resulterar i att karaktären säger nej till andras karaktärers viljor. Det gör att den låter gnällig, vilket ofta drabbar kvinnliga karaktärer. Som den präktiga mamman som skakar på huvudet åt den tokiga pappan. Med en genomtänkt formulerad drivkraft är det enklare att skapa humor, eftersom du lättare kan föreställa dig situationer där det är svårt för karaktären att ha just den drivkraften. Eller ännu hellre, ge karaktärerna två drivkrafter – en medveten och en omedveten – som står i konflikt med varandra.

8. Bygg karaktärer på motsättningar

Konflikter och kontraster behöver inte bara vara mellan olika karaktärer. Intressanta karaktärer har även motsättningar i sig själva. Här kan en omedveten och en medveten drivkraft vara till hjälp. Som någon som drömmer om att bli artist – och har scenskräck (eller vill vara anonym, för att formulera det positivt). Bente berättar om en skärgårdsbonde hon känner till. Han är rädd för två saker: kor och vatten. Det är som bäddat för jobbiga situationer. Även Welcome to Sweden bygger på en sån här motsättning i form av att Bruce, som har noll koll på svensk kultur, plötsligt befinner sig i Sverige och är fast besluten om att bo där.

9. Bygg humorn på rädsla och skam

Skammen är en av de starkaste känslor i humorn. Som en jämförelse mellan drama och komedi beskriver Bente ett scenario där man tappar sin hatt. I en tragedi reagerar man: "Ånej, jag har tappat min hatt! Så fruktansvärt! Min hatt, min hatt!" I en komedi reagerar man snarare: "Vilken hatt?", och låtsas att man aldrig tappade den – för att man skäms. Det är skammen som gör det roligt, och skammen kommer från rädsla. Därför är det bra att ge karaktärerna tydliga rädslor. Huvudrollen Bruce i Welcome to Sweden är till exempel rädd för att inte passa in och framstå som oduglig. Eftersom det är precis vad han gör, som amerikan i Sverige, skapar det bra förutsättningar för humor.

10. Bygg karaktärer på samhällsfenomen

Ett tips för att skapa nya karaktärer som Bente använder sig av är att fånga ett samhällsfenomen i personligheten. Sympatierna för populistiska partier och valkandidater är till exempel en aktuell strömning som skulle kunna komprimeras i en karaktär. Och det behöver inte vara en mexikanhatande republikan eller en sverigedemokrat i Hässleholm, utan kan lika gärna vara en invandrad förskollärare som är populist. Oväntade karaktärer med motsättningar i sig själva är som sagt oftast roligare.

11. Beskriv istället för att gestalta

Att skriva manus är inte alls som att skriva skönlitteratur. Medan en roman ska gestalta, ska ett manus beskriva. Gestaltningen är upp till filmteamet. Varje sida manus representerar en minut film, och som skribent ska du bara skriva det som är viktigt för berättelsen. Om du skriver "Hon hotar honom med en grön kandelaber" kommer teamet försöka förstå vilken betydelse det har att den just måste vara grön. Kommer kandelabern dyka upp senare, till exempel som ett mordbevis, kan det finnas en poäng. Annars är grönt bara en färg. Däremot kan det finnas en poäng att skriva just "en kandelaber" istället för till exempel "en ljusstake". Vilken typ av tillhygge som används har betydelse för situationen och påverkar humorn, och med såna instruktioner kan scenografen lättare hitta rekvisita som ger önskad effekt.

Bonus:
När Bente läste igenom den här texten flikade hon in några fler tankar. De fick tyvärr inte plats under någon av ovanstående punkter, så de kommer här: "Sen är frågan om det inte ska stå med nånstans att man i sitcom helst behöver klämma in 2–3 skämt per sida. Sa jag inte det? Och att karaktärerna i dialogen ska svara på vad de förstår att den andre menar, inte på vad den andre säger. Och att de bör mena något annat än det de säger. Men det gäller ju visserligen all dialog, inte bara komedi."
Jag vill läsa en färskare text
Jag vill läsa en tidigare text